Jax

Jax låter sällan en spydighet gå till spillo, och han hanterar sarkasm med samma lätthet som vilket underligt format blad eller stav han än bär på. När han väl dokumenteras korrekt framträder han som den sista kända vapenmästaren från Icathia, en stad som inte överlever i någon form någon skulle vilja besöka.

Icathia orsakade sitt eget fall. Dess folk grep efter makt de inte förstod och öppnade en port för Void. Jax och de få som överlevde det misstaget svor senare, tyst, att skydda de fragment av världen som återstod. Det löftet har hållit honom på vägen långt längre än ett enda liv borde vara.

Magin återvänder till Runeterra, och den uråldriga faran Icathia en gång släppt lös vaknar tillsammans med den. Jax ser detta mindre som en kris och mer som en chans att mäta människor. Med den sista gnistan av sitt hemlands ljus reser han genom landet och bedömer varje kämpe han möter utifrån en fråga: kommer de att stå kvar vid hans sida när det gäller?

Hans stridsstil speglar den självsäkerheten. Obeveklig Attack staplar attackhastighet för varje träff i följd, Språngattack hoppar till vilken enhet som helst, allierad eller fiende, och Förstärkning laddar hans nästa attack med extra kraft. Motattack låter honom ta emot ett skyfall av attacker innan han bedövar alla i närheten, och hans ultimate, Vapenmästare, ger extra magisk skada åt var tredje slag samtidigt som den stärker hans beslutsamhet mitt i striden. Kitet passar någon som har överlevt sin egen världs fall och ser liten mening i att hålla igen nu.

Jax spelas som en topplanefighter som använder mana istället för energi eller raseri, vilket kan verka märkligt för en vapenmästare som inte bryr sig mycket om konventioner. Gapet mellan vad som driver hans förmågor och hur han faktiskt slåss, genom obevekliga kedjeslag, är en stor anledning till att han är så svår att planera mot.