Runeterra

Inte varje stor spelare i Runeterra svär lojalitet till en fana. Vissa är bundna till krafter långt äldre än något kungarike, vissa har smidits av förluster för nära för att bli en nations krönika, och vissa har helt enkelt aldrig stannat stilla tillräckligt länge för att slå rot.

Aatrox, Darkin-klingan, fanns till långt innan den nuvarande kartan tog form, en överlevare från en urgammal konflikt som fortfarande driver honom att böja världen till den form han minns. Mordekaiser, den järnklädde återuppståndne, och Nocturne, den eviga mardrömmen, bär på lika gamla och lika fientliga mål: den ene härskar över en domän av fångade själar, medan den andre hämtar näring från rädsla i allmänhet, inte från fruktan hos något enskilt folk.

Andra vandrar för att omständigheterna driver dem, inte för att de valt en väg. Bard, den vandrande väktaren, sköter kosmiska angelägenheter som ingen dödlig myndighet någonsin skulle kunna styra. Kindred, de eviga jägarna, går dit döden har en skuld att kräva in, oberoende av gränser, eftersom döden aldrig heller har visat dem någon hänsyn. Fiddlesticks, den urgamla skräcken, dyker bara upp där fruktan redan slagit rot, och det kan vara vilket hörn av världen som helst.

Somliga flyr ett förflutet, andra jagar det. Lucian, den renande, och Evelynn, Agoniens famn, är båda jägare, men deras motiv står på motsatta poler: han vill utplåna lidandet som mörk magi orsakar, medan hon tillfogar det för att hålla sig själv näst. Shaco, den demoniske narren, och Locke, den askgrå exorcisten, delar det obekväma mellanrummet mellan hot och botemedel, där den ene finner nöje i grymhet och den andre är skapad för att motverka den. Jax, stormästare i vapen, och Ryze, Rune Mage, bär var och en på bitar av en världsformande historia: Jax genom en kampstil slipad mot gudar och monster, Ryze genom magi bunden till världens ursprungliga skapelse. Till och med Smolder, den eldiga ungfågeln, följer inget större än sin egen växande aptit och nyfikenhet.

När Sentinels of Light behöver kämpar för faror som ingen enskild nation kan hålla tillbaka, vänder de sig ofta till denna spridda, oberoende skara. Det visar att vissa av Runeterra’s viktigaste arbete utförs av människor som aldrig gick med på att tala för någon annan än sig själva.