Milio

Milio är ung, även för någon som ännu inte har lärt sig den fulla omfattningen av sina egna förmågor. Hans utmärkande drag är lugnande eld, en tolkning av eldaxiomet som, så vitt hans familj visste, aldrig hade existerat förrän han snubblade på det själv.

Upptäckten väger extra tungt med tanke på vad hans familj redan har förlorat. Utestängd och fast besluten att ändra på det, Milio ser en väg tillbaka genom Yun Tal, vägen hans mormor tog före honom. Det är en tung börda för ett barn, ändå har han burit den genom djungeln från hemmet hela vägen till den avlägsna huvudstaden, Ixaocan.

Han når staden med avsikten att stå inför Vidalion och argumentera för en plats i Yun Tal, även om han bara har en vag känsla av vad prövningen kommer att kräva av honom. I strid följer samma värme med honom. Cozy Campfire helar och utökar räckvidden för den som står inom den, Warm Hugs skyddar och snabbar upp en allierad i nöd, och Breath of Life, hans ultimate, tar bort crowd control samtidigt som den återställer hela gruppen på en gång. Fired Up!, hans passiva, omvandlar var och en av dessa beröringar till en liten burst av bonusskada på en allierads nästa attack, mjukt ända tills det inte är det. Som support som lika gärna kan hålla mid lane, Milio sprider den värmen dit laget behöver den, formad av Ixtalbredare elementära seder, samma seder som talanger som Malphite drar nytta av på sina egna distinkta sätt. Ixtal håller sig till stor del dold från resten av Runeterra, en isolerad djungelnation som vaktar sitt elementära mästerskap noggrant, och Milio’s resa mot Ixaocan är i sig en liten avvikelse från den vanan att hålla sig utom synhåll. Mana driver varje gest han gör, och han spenderar det fritt, en pojke som inte har lärt sig att ransonera något, värme inkluderad. Andra Ixtal begåvningar som fick sina krafter på helt olika vägar, från Neeko till Rengar, delar sitt hemland utan att dela mycket annat.