Swain

En krympling som tog ett imperium

Jericho Swain styr Noxus, en nation som bugar sig för ingenting annat än makt, trots att han förlorade sin vänstra arm och nästan dog under de joniska krigen. Ett sådant fall kunde ha begravt hans ambitioner. Istället återvände han med en demonisk lem i stället för den han förlorat och tog tronen genom ren hänsynslöshet, och vände rikets egen trosbekännelse mot det självt.

En general som märker det andra missar

Swain kämpar fortfarande i frontlinjen, något som är sällsynt för en härskare med så hårt politiskt grepp. Det är ingen vårdslös nyck. Han söker efter ett mörker som bara han kan känna, och får glimtar genom spillror som korpar samlar från kropparna som ligger utspridda på varje slagfält. Det är en dyster metod att samla underrättelser, och den lämnar Swain förstår det annalkande hotet bättre än någon soldat vid hans sida, även om han bara kan se det genom att förlita sig på de döda.

Fienden närmast hemmet

Vad Swain verkligen förbereder sig för, är den mest välbevarade hemligheten att den verkliga faran inte kommer utifrån. Den lever inuti honom. Den påfrestningen syns i hans förmågor. Hans passiva, Ravenous Flock, sänder hans korpar att samla Soul Fragments som återställer hans hälsa och permanent höjer hans maximala hälsa, medan Vision of Empire markerar fiender och förser honom med ännu fler av dessa fragment. Death’s Hand sliter genom rader av fiender och blir starkare för varje projektil som träffar, och Nevermove skickar ut en våg och tillbaka igen, rotar den som fångas innan Swain drar dem mot sig. Demonic Ascension, hans ultimate, förvandlar honom helt och hållet, tappar hälsa från allt i närheten och släpper loss Demonflare mot alla som stannar kvar nära. Han har en osäker allierad: LeBlanc, ett partnerskap av bekvämlighet snarare än förtroende, passande för en härskare som verkar redo att använda vem som helst, även sig själv.