Zac

Zac föddes inte som en person överhuvudtaget. Han började som en olyckshändelse, och hans historia utvecklas i steg, från en pöl av slam till något som nästan kan kallas medvetet.

1. Giftigt avrinningsvatten sipprar genom en chemtech-spricka långt under Zaun.
2. Det samlas i en avskild grotta i stadens Sump, avskuren från allt annat.
3. Så småningom utvecklar den urtida slemmassan förmågan att tänka.
4. Den nyblivna tänkande massan slår sig ner i Zaun s rörsystem, där han håller sig dold om han inte bestämmer sig för annat.

Zac är inte den som söker uppmärksamhet. Han dyker mest upp när något kräver det: en person i nöd som inte klarar sig igenom det ensam, eller en infrastruktur i ruiner som behöver byggas upp igen. Det finns en anspråkslös känsla av syfte i det, märkligt för en varelse som rätteligen inte borde existera. Han har mer gemensamt med Ekkolösningsinriktade påhittighet än med något heroiskt eller storslaget, och det passar en stad där att börja om är en vanlig dag.

Samma provisoriska karaktär syns i hans strider. Stretching Strikes sträcker sig efter en fiende på avstånd, och om han träffar ett andra mål medan han håller kvar det första, slungas de två mot varandra. Unstable Matter exploderar utåt, och skadan skalar med varje fångad fiendes maximala hälsa. Elastic Slingshot planterar armarna i marken och slungar kroppen framåt. Let’s Bounce!, hans ultimate, får honom att studsa fyra gånger och skjuter upp och saktar ner varje fiende han rör vid. Cell Division, hans passiva förmåga, håller honom i striden: varje förmåga som träffar river loss ett fragment av hans kropp, och det fragmentet kan samlas in för läkning, medan dödlig skada bryter upp honom i fyra mindre klumpar som försöker samlas igen i stället för att dö direkt. Han är en kropp uppbyggd av kemiskt avfall, och den struntar helt enkelt i de regler som binder alla andra. Att samla upp slemmet han tappar är lika viktigt som vilken besvärjelse som helst, eftersom det håller honom igång i en utdragen strid. Att ladda Elastic Slingshot ur krigets dimma ger också fienderna mycket mindre tid att förbereda sig för språnget. Motståndarna lär sig i sin tur att trampa på slemmet och snabbt spåra upp varje klump, eftersom en enda överlevare räcker för att göra hela ansträngningen att fälla honom till intet.