Vaktare av klyftan
Ionisk magi var aldrig bara en fråga om att kasta besvärjelser. Den flödar över en porös gräns mellan den materiella världen och andevärlden, och någon måste hålla den gränsen lagad. Kinkou Order tar sig an den uppgiften i tysthet och arbetar i bakgrunden för att hindra klyftan mellan de två världarna från att vidgas bortom den skada som århundraden av strider redan har åstadkommit. Dess medlemmar är lojala mot själva balansen, inte mot någon enskild by, tempel eller härskare som gör anspråk på auktoritet.
Denna plikt ställer orden mot nästan alla, även ioniérna. Balans och fred är inte utbytbara, och en grupp som är bunden att upprätthålla jämvikt kan inte bara ta parti när en tvist hotar att välta allt, även när det vore den enklare vägen och skulle ge fler allierade.
Ett hemland där balansen är svår att hålla
Ionia:s mästare illustrerar både varför den balansen är viktig och varför den så ofta glider. Karma, den upplysta, och Hwei, siaren, bär inre klarhet på två olika sätt: hon är lugn och styrande, medan han fortfarande kämpar med priset för sina egna visioner. Kayn, skuggsvärjaren, visar tydligast ordens centrala fara: ett vapen som kräver återhållsamhet och kan förtära sin bärare efter ett enda övereilat beslut.
Lee Sin, den blinde munken, och Irelia, bladdansösen, strider med en disciplin som är lika andlig som krigisk. Akali, den skurkaktiga lönnmördaren, visar den motsatta vägen, där disciplinen lyder personlig samvete snarare än någon ordens stadgar. Även Kennen, stormens hjärta, hämtar kraft från en andes vrede, och det är just den sortens samexistens mellan andar och dödliga som Kinkou finns till för att skydda.
I ett land så andligen instabilt är det inte egentligen ett strategiskt val att titta på från skuggorna i stället för att styra från en tron. Det är den enda hållning som är tillräckligt stadig för att hålla.