Noxus placerar aldrig hela imperiet i en härskares händer. Dess styrande råd, Trifarix, vilar på tre egenskaper som imperiet värderar i olika grad: vision, styrka och list. Inte ens den starkaste tron kunde personifiera alla tre på egen hand, och Noxus släppte den föreställningen för länge sedan. Att dela makten mellan tre säten var mindre en eftergift än en uppriktig spegling av hur imperiet faktiskt fungerar.
Styrka
Darius, Hand of Noxus, och Ambessa, krigets matriark, står som de tydligaste exemplen på styrka som ren kraft, den sort som avgör slag på slagfältet och inte kräver något råds godkännande i efterhand. Deras ställning vilar på segrar som varje soldat kan bevittna på nära håll.
List
LeBlanc, Bedragaren, och Katarina, Det Onda Svärdet, företräder den motsatta linjen med lika stor kraft: en kniv i skuggorna eller en väl placerad lögn kan vinna fälttåg som en öppet marscherande armé aldrig skulle kunna. Cassiopeia passar in bredvid dem, eftersom hennes titel bygger på att omringa en fiende i stället för att möta honom rakt av, ett helt annat sätt att överbrygga avståndet.
Rådets vadhållning
I stället för att koncentrera auktoritet på ett ställe, Trifarix satsar på att Noxus håller ihop bättre när dess makt är fördelad bland rivaler än när en enda ambitiös figur befaller över allt. Draven, Den Glorvärdige Bödeln, och Kled, Den Griniga Riddaren, visar hur mycket utrymme vadet lämnar för personlig ambition utanför rådssalen. Imperiet belönar med andra ord enastående styrka var den än dyker upp, i stället för att kanalisera varje bit av den genom tre fasta säten.
Om detta arrangemang innebär stabilitet eller tre ambitioner i ständig, orolig balans är något som Noxus har aldrig löst, och dess långa historia av interna stridigheter tyder på att den inte har några planer på det. En tron hade kanske gett ett prydligare svar, ändå Noxus har sällan föredragit prydliga svar framför praktiska.