Diana

En tro som berget försökte utplåna

Diana svingar en halvmåneformad moonblade av lojalitet till Lunari, en tro som nästan utplånades i territorierna runt Mount Targon. Hennes snövita rustning glöder som om den lystes inifrån på natten, ett tecken på den silvermånens styrka som folket i Targon, ett bergshem för Aspekter och kosmisk kraft, under generationer försökte utrota.

Inte längre helt sig själv

Övrigt Lunari satte Diana isär på grund av vad som hände med hennes kropp. En kraft som en gång tillhörde en Aspect från bortom Targon s höga topp bor nu inom henne, och det är anledningen till att hon inte längre kan kallas helt mänsklig. Hon har ännu inte listat ut vad den kraften är till för eller vad den har gjort av henne, så hon är fortfarande sliten mellan tron hon tjänar och varelsen hon har blivit.

En rival skriven i stjärnorna

Den oroliga känslan av jag syns tydligast i hennes band till Leona, en stjärnkorsad förbindelse där två gestalter dras samman och pressas isär av krafter som ingen av dem helt kan styra. Diana kämpar med samma ådra genom sig. Hennes passiva, Moonsilver Blade, träffar närliggande fiender med en klyvning vid var tredje attack och ger en hastighetsökning efter att hon kastat en förmåga. Crescent Strike märker fiender med Moonlight, så Lunar Rush kan bära henne till dem utan cooldown; förmågan kostar lite och kommer tillbaka snabbt, vilket innebär att en bortkastad cast sällan skadar henne mycket. Pale Cascade omger henne med tre orber som detonerar och en kort sköld som bryts efter bara några sekunder. Hennes ultimate, Moonfall, samlar allt i närheten och slår sedan ner månens fulla tyngd på varje champion som fångas i draget. Varje del av hennes kit är byggd kring dragning och impact, och drar in fiender på det sätt månen drar i tidvattnet, för att sedan släppa lös en kraft hon fortfarande lär sig att kontrollera.