Lux

Att växa upp och dölja en förbjuden gåva

I Demacia, betraktas magi med misstänksamhet, och Luxanna Crownguard lärde sig tidigt att ljuset hon kunde böja var något hon måste dölja. Förmågan kom lätt; skräcken som följde den kom lika lätt. Om hon avslöjades skulle hon förskjutas, och hennes familjs adliga ställning skulle falla med henne. I åratal var att hålla sig dold mindre ett val än den enda planen som höll henne vid liv. Hopp, snarare än försiktighet, är det som till slut drev henne förbi det.

Det hennes familj ännu inte helt har upptäckt

Lux gav aldrig helt upp att dölja sin kraft. Istället blev hon skicklig på att bruka den diskret, i tjänst för ett kungarike som förmodligen skulle vända sig mot henne i samma stund det förstod hennes förmågors fulla omfattning. Hennes bror Garen håller sig nära henne trots alla saker som ingen av dem säger, medan hennes band till Sylas är betydligt mer tilltrasslad, rotad i samma slags magidrivna förföljelse Lux har kämpat hela sitt liv för att undvika. Hennes kit speglar denna tvåsidighet. Light Binding kan fånga ett par fiender med en enda sfär, Prismatic Barrier skyddar henne på vägen ut och igen på vägen tillbaka, och Lucent Singularity fungerar lika bra för att spana som för att utlösa en explosiv fälla. Hennes passiva, Illumination, belönar återhållsamhet: ett markerat mål tar bonusskada från en uppföljande träff, ungefär som en hemlighet som förr eller senare hinner ikapp dig. Final Spark, hennes ultimata, ger en varningsstråle före den riktiga explosionen, ett sällsynt ögonblick där Lux väljer att inte dölja vad som kommer. Den flexibiliteten syns i hur hon spelas, eftersom hon trivs lika bra med att hålla mid lane ensam som med att stötta vid sidan av allierade som Jarvan IV, en annan demacian som på sitt eget sätt har accepterat kungarikets stränga förväntningar. Mana driver allt detta, och den används varsamt av någon som i åratal lärt sig att hålla sig utom synhåll.