Demacia

Över hela detta kungarike prisar statyer disciplin, heder och en enda lag som påstås binda varje medborgare lika. Ändå Demacia’s förflutna fortsätter att producera precis det som lagen var tänkt att stänga ute. Den rådande doktrinen betraktar magi som en oförutsägbar fara, något som ska registreras, tyglas eller utrotas helt, och soldaterna som genomför den politiken stannar sällan upp för att fråga varför ordern finns.

Garen, kallad the Might of Demacia, förkroppsligar den doktrinen i mänsklig form: stadig, fysiskt dominant, bekväm med ett svärd eftersom ett svärd aldrig ställer obekväma frågor. Hans syster Lux, Ljusets Fru, dolde sin ungdom en talang för ljusmagi inom den familj som mest sannolikt skulle straffa henne för det. Hon tjänade kronan samtidigt som hon gömde just den del av sig själv som kronan byggts för att frukta. Sylas, the Unshackled, växte upp i den motsatta änden av samma rädsla. Inlåst som barn för en kraft han aldrig bett om, bröt han sig ut och gav sig av för att använda Demacia’s egna kontrollverktyg mot kungariket.

De mer traditionella gestalterna i Demacia bär dess ideal vidare med betydligt mindre spänning. Jarvan IV, den främsta förebilden för Demacia, håller sig till samma kod som han förväntar sig av varje soldat som tjänar under honom. Xin Zhao, Seneschal of Demacia, skyddar kungafamiljen eftersom han känner att en skuld är obetald, inte på grund av något skrivet löfte. Quinn, Demacia’s Wings, spanar efter hot vid gränserna som kommer från bortom kartan, medan Poppy, Keeper of the Hammer, vaktar en legend som få människor fortfarande tror är sann.

Jämn Demacia’s undantag stämmer inte överens med varandra. Galio, en stenväktare smidd av uråldrig magi för att bekämpa uråldrig magi, är en motsägelse som kungariket helst inte vill uppehålla sig vid. Morgana och domaren Kayle kämpade en gång på samma sida innan de skildes åt över vad rättvisa var villig att kosta, och ingen av dem har helt släppt den splittringen. Fiora hanterar sina tvister genom den formella ritualen envig, medan Vayne löser sina egna, på natten, med betydligt mindre formalitet. Inget av detta syns på statyerna. Demacia håller ihop inte för att magi saknas, utan på grund av en lång och obekväm överenskommelse om hur mycket av den kungariket kan erkänna.