Sona

Demacia‘s mest beundrade etwahlspelare talar aldrig, ändå lyckas hon förmedla allt. Sona spelar den strängade etwalen bättre än någon annan i kungariket, och hon delar sitt inre liv genom ackord och arior istället för ord. Den demacianska adeln finner detta förtjusande, åtminstone tills de undrar vad hennes musik egentligen är kapabel till.

Ett talang som liknar magi

Demacia har inget tålamod med trolldom, och Sona’s melodier gränsar till det tillräckligt nära för att göra folk illa till mods. Vissa tror att hennes spelande döljer äkta magi under konstfärdigheten, en allvarlig anklagelse i ett kungarike som misstror allt onaturligt. Ändå välkomnar adeln henne, skyddad lika mycket av sitt goda uppförande som av sin talang, medan tysta rykten om hennes sanna natur cirkulerar under applåderna.

Spelar på båda sidor av en strid

De som känner henne verkar läsa hennes tystnad utan svårighet, och på slagfältet tjänar hennes ackord samma syfte som i en konsertsal: de lugnar och de slår. Hennes passiva, Power Chord, förstärker hennes grundförmågor ju mer framgångsrikt hon fortsätter spela. Hymn of Valor, Aria of Perseverance och Song of Celerity var och en lägger en tillfällig aura över närliggande allierade när den kastas, vilket i tur och ordning ger skada, healing och hastighet. Crescendo, hennes ultimate, vänder samma musik mot fienden och drar in dem i en dans de inte kan neka till samtidigt som den gör skada. I det ögonblicket släpper hennes melodi all låtsad gentilitet och blir ett vapen riktat mot alla som hör den. Klassad som en Support som också är en Mage kan hon ta botlane tillsammans med en partner eller flytta till mitten, med Mana som den enda verkliga begränsningen för hur ofta hon kan dela sina ackord.