Maokai

Maokai var en gång en mild närvaro. Innan Shadow Isles kollapsade var han en naturande som bara bad om att få stå rotad där han stod, fri från den vrede som nu formar nästan allt han gör. Den ömhet han hade kvar överlevde inte heller förändringen. En magisk katastrof gjorde slut på den fridfulla tillvaron, och det var bara Waters of Life som sipprade in i hans kärnved som hindrade honom från att dö med den. Han uthärdade, men inte som den varelse han hade varit.

I hans ställe reste sig en enorm treant låst i ständig konflikt med den förvandlade marken omkring honom. Bramble Smash och Sapling Toss låter honom forma marken och straffa fiender som gömmer sig i buskarna för länge. Twisted Advance bär honom framåt otargetbar innan den spetsar hans offer på plats, och Nature’s Grasp, hans ultimate, kastar en enorm taggtrådsmur över fältet som få kan springa ifrån. Hans passiva, Sap Magic, återställer hans hälsa genom basic attacks närhelst en närliggande spell landar, vilket passar en varelse vars andra liv har ägnats åt att brottas tillbaka det som odöden ständigt försöker ta. Oavsett om han är top lane eller support tar han den position som striden mest behöver muras av. Att återställa Shadow Isles till något som liknar dess forna prakt är hans egentliga mål; tills vidare står han emot monster som Hecarim upptar större delen av hans dagar.

Maokai försöker inte på något sätt framställa detta som fridfullt. Han bedömer sina framsteg inte efter stunder av lugn utan efter hur lite av Black Mists grepp som överlever varje strid, en förvriden rot i taget. Arbetet är långsamt och slitigt, och han har accepterat den takten. Andra Shadow Isles drifters som Gwen kom ur samma katastrof i ännu märkligare former, men få delar Maokai’s exakta blandning av sorg och orubblig plikt.