Samira drivs av en bokstavlig stil-mekanik. Daredevil Impulse höjer en combo-grade varje gång hon landar en attack eller förmåga som skiljer sig från den föregående, så hon belönas för att varva skott, svingar och dashes istället för att spamma en rörelse. Hennes närstridsattacker lägger till bonus magic damage, och hon kan dashes in på fiender som hålls på plats av immobilizing-effekter, vilket är varför hook-and-stun-supports i bot lane passar henne så bra.
Flair förändras med avståndet: på håll avfyrar det ett skott, och nära blir det ett svärdshugg. Om det används under Wild Rush träffar det allt längs hennes dashbana. Wild Rush driver hennes aggression. Det är en dash genom fiender (strukturer räknas också) som ökar attackhastigheten och, viktigast, återställer sin egen cooldown när hon får en champion-kill, vilket gör kedjorna av återställningar möjliga i hennes starkaste strider. Blade Whirl är hennes defensiva verktyg: ett snurrande hugg som skadar närliggande fiender och förstör inkommande fiendeprojektiler, vilket låter henne stå kvar i skillshot-korselden som skulle döda de flesta andra skyttar.
Inferno Trigger är där hela rytmen lönar sig. Den sprutar ett skurr av skott mot varje fiende runt henne. De flesta skyttars ultimate kräver avstånd, men den här kräver att hon dyker in mitt i fiendelaget. Tillsammans med Wild Rush-återställningarna skapar den den välkända pentakill-städloopen: döda, återställ, dasha, skjut igen.
Samira är en Marksman/Assassin-hybrid byggd för ADCs som tycker att back-line-kiting är för passivt. Hon ger upp räckviddens säkerhet i utbyte mot närstridsskada, gör sitt bästa arbete mot grupperade fiender och är beroende av allierad crowd control och tight combo-utförande. När resets tar slut gör hennes skada det också.