Pantheon

Krigets Aspekt föll, men något annat reste sig för att fylla tomrummet den lämnade efter sig.

Atreus var aldrig tänkt att överleva att ha hyst Krigets Aspekt, än mindre fortsätta kämpa när den himmelska kraften inom honom krossats. En attack tillräckligt stark för att rycka stjärnor från himlen borde ha dödat honom tillsammans med den. Istället höll han ut och accepterade till slut sin egen dödlighet: inte som en gud som inte kan falla, utan som en man för envis för att stanna nere.

Reser sig igen som Pantheon

Varelsen som växte fram ur den uthålligheten går under namnet Pantheon, även om namnet inte längre bär någon av den gudomliga auktoritet det en gång hade. Atreus kämpar nu mot det gudomliga i stället för att tjäna det, och vänder den fallna Aspektens kvarlämnade vapen mot själva krafterna i Targon – en topp så hög att den nästan når stjärnorna, hem för Aspekter och hemligheter som ingen dödlig helt begriper – som smidde honom. Andra bärare av himmelsk kraft, bland dem Aurelion Sol, Diana, och Leona, tjänar var och en något större än sig själv. Pantheon tjänar endast sin egen beslutsamhet.

Ett spjut som vägrar brytas

Den beslutsamheten formar en moveset anpassad för vilken lane han än väljer, top eller mid, drivet av mana snarare än någon kvarvarande gudomlig reserv. Comet Spear kan stötas på nära håll eller slungas på avstånd, så han bestämmer hur en strid börjar. Shield Vault slungar honom mot ett mål, orsakar skada och bedövar vid landning. Aegis Assault skjuter sin sköld framåt och ger kort oförstörbarhet mot frontal skada medan han upprepade gånger stöter tillbaka med sitt spjut, en hållning som straffar fiender som inte cirkulerar till hans flank. Grand Starfall, hans ultimate, låter honom samla sig, hoppa mot himlen och störta ner som en komet på en vald plats. Dödlig vilja, hans passiva, förstärker nästa besvärjelse var few casts, ett tyst eko av den himmelska kraft han inte längre helt behärskar men har lärt sig att efterlikna genom ren uthållighet.