Läror hämtade från solen
Ingen enskild orden äger Mount Targon helt och hållet, ändå Solari har tagit fasta på dess mest iögonfallande sida. Deras lära hävdar att solen är där ordningen börjar, behandlar ljuset som en moralisk kraft snarare än bara en fysisk, och betraktar allt knutet till månen som korruption som måste stängas ute: dess anhängare, dess emblem och dess äldre anspråk på toppen.
Leona, den Strålande Gryningen, ser nästan ut som ordens lära förkroppsligad, med rustning och ett syfte som helt formats kring solens glans, och fungerar som en barriär mot all mörker som försöker vinna mark högre upp på sluttningen.
Förbudets pris
En tro som stänger ute halva himlen är dömd att ge förluster, och Targon’s championer avslöjar vad denna utestängning har gett. Diana, Scorn of the Moon, uppstod eftersom Solari’s förbud hade ingen plats för henne, och hennes titel läses som ett spetsigt svar på ordens centrala lära snarare än en slump i namngivningen. Pantheon, den Oförstörbara Lansen, och Taric, Shield of Valoran, bär var och en bergets kosmiska tyngd in i striden utan någon Solari välsignelse, ett tecken på att Targon’s makt var aldrig deras ensamma att dela ut. Även Aurelion Sol, Stjärnsmeden, och Zoe, Aspect of Twilight, hämtar från en kosmisk auktoritet som Solari kan vörda men aldrig helt hålla eller ta åt sig äran för.
I detta avseende är ordens tillförsikt om ljus och ordning både dess största tillgång och dess tätaste blinda fläck. Dess lära är säker nog att bygga en hel tro på, men ändå så rigid att den föder sin egen opposition bara genom att insistera på att halva himlen inte räknas. Varje gång Solari håller berget, ger samma envishet den uteslutna halvan ännu ett skäl att hålla ut, och Targon’s historia har fortfarande gott om sådana skäl att erbjuda.